Freestyle VM i Salzburg 18-20 maj 2012

Visst var vi där! 😀  Foto: E.Mattsson 

I år vågade vi ta steget fullt ut och delta i Svenska Landslaget i Freestyle och OJ, vilket roligt äventyr det har varit! 😀

Vår resa började redan tisdagen den 15 maj, jag och Trubbel mötte upp Erika och mopsen Oggie samt Linnéa & aussien Zolo och Mickan & border terriern Rut i Linköping och sen började det stora äventyret! Hundarna fick springa lösa en runda och lära känna varandra i Linköping innan vi packade in oss allihop i Erikas gröna minibuss Bob och sen bar det iväg!

Första dagen bilade vi ner till Jagel i norra Tyskland där vi stannade på ett hyfsat billigt hotell innan vi fortsatte bila ner till Salzburg, Österrike. Autobahn verkar ha ständiga vägarbeten och då blir det låååånga köer så resandet tog mycket längre tid än beräknat.

Roadtripbuddies framme i Österrike: fr.v. Rut, Oggie, Trubbel och Zolo! Foto: M.Neiglick

Vi stannade på en vägkrog för att äta lunch och lät Mickan och Linnéa gå in först och beställa medan jag och Erika stod kvar med alla hundarna. Det var blåsigt och kallt så jag kom på den briljanta idén att förflytta oss till solen istället för skuggan. En som inte gillade förslaget var Zolo som helt sonika satte sig ner när jag gick och vips hade hans för stora halsband lätt glidit av hans huvud!

Därefter kändes det som jag medverkade i en Disneyfilm! Både jag och Zolo stirrar på halsbandet som ligger på marken innan vi tar ögonkontakt och när jag provar ett ”Bra Zolo, stanna där!” och plockar upp halsbandet gör han helt om och travar målmedvetet mot ingången till vägkrogen. Erika får ta Trubbel och jag far in med kopplet i högsta hugg efter Zolo, jag måste sett ut som en galen hundfångare!

Zolo travar runt bland hyllorna i butiksdelen först innan han hamnar bakom spärrarna till toaletterna. Där verkar han förstå att jag inte kommer åt honom och han sätter sig en stund för att tänka ut sitt nästa drag, han har extremt uttrycksfulla ögon Zolo! Sen smiter han förbi spärrarna och mig (och 3-4 andra förvånade kunder) och börjar trava ner längs beställningsdisken medan folk en efter en skuttar till av förvåning när han travar förbi. Efter disken försvann han ur sikte och jag föreställer mig hur han råkar hamna i köket och river runt bland kastruller och arga kockar… men jag får hjälp av några vänliga restauranggäster som pekar ut honom vid ett fönster där han snällt står still och viftar glatt på svansen eftersom hans bästa Linnéa står utanför!

Vi kom fram sent till hotellet men som tur var hade våra landslagskamrater redan checkat in och sagt till receptionen att vi var på väg så det löste sig smidigt. Det var ett ganska slitet och halvsunkigt hotell med heltäckningsmatta på rummet och en enkel madrass på spånskiva som säng.

På torsdagen var det dags att åka till arenan och träna i stora ringen. Strax innan vi åkte fick vi reda på att domarnas placering numera skulle vara på en KORTsida och inte en långsida av ringen… det här var bara början på allt organisationskaos som sedan följde! 😉

Vi hade träningstid kl.12-13 inne i ringen, det svenska laget hade den största truppen av alla länder. Dessvärre hade både Finland och Ryssland missat sina träningstider av olika anledningar och hade muntligen fått löften att träna samtidigt som oss. Det gick inte att verifiera detta heller för den ansvarige var varken på plats eller svarade på samtal… blev väldigt kaos när delar av vårt lag försökte träna samtidigt som BÅDE ryssar och finnar. Till slut fick vår lagledare Memea Mohlin nog och körde ut de andra länderna och sa att de själva fick försöka få tag på den ansvarige och lösa det på annat sätt så att vi skulle kunna få någon effektiv träningstid. Blev väldigt upprörda känslor framför allt i finska laget, inte den mest optimala uppladdningen för oss svenskar heller direkt!

Sen fick vi ytterligare lite avvikande information från arrangörerna t.ex. påstod de att det inte skulle vara tillåtet att bära halsband inne i ringen eftersom det skulle kunna vara ett elhalsband..?! Det var bara att åka tillbaka till hotellet och låta allt lösa sig när väl domarna kom till fredagens kvaltävling i HtM (HtM = Heelwork To Music, en gren av freestyle som bygger på positionsarbete kring föraren, finns 10 olika positioner att använda sig av).

Vi passade på att leka Sound of Music på fälten utanför vårt hotell tills vi blev bortkörda därifrån, det var tydligen höängar eller nåt vi trampade ner i vår okunskap. Men vi hittade i alla fall en liten bäck som hundarna kunde svalka tassarna i utan att vi förstörde för någon.
Annars var Österrike ett väldigt hundvänligt land och man fick t.o.m. ta med hunden in på restaurangen när vi åt! 🙂

Trubbel badar tassarna i bäcken! Foto: M.Neiglick

På fredagen var det dags för det svenska HtM-laget att tävla och Susan och hennes bc Frodo fick inleda mästerskapet med startnr 1. De fick lida av att vara första ekipage åt DJ’n, musiken sattes igång redan när de hälsade på domarna och det tog en bra stund för Susan att få dem att stänga av den. Sen satte de igång den för snabbt igen men då körde de på ändå. Svårt att komma tillbaka när man blivit dubbelstörd, de genomförde programmet finemang men inte med samma magi som de brukar.

HtM-laget överlag hade oflyt på tävlingen: Eleonor och hennes welsh Ozzy blev inropade på plan men sen utkörda igen för att inroparen hade tagit in dem innan domarna var klara… fast värst var det för Linda med aussien Grizzly. De bodde inte på samma hotell som vi andra och kom från andra hållet på motorvägen och från deras håll var det tvärstopp! Bilarna kröp fram och tiden rann iväg så till slut bestämde sig Linda för att ta med Grizzly och springa de sista 2 km längs motorvägen för att inte missa sin VM-start! Hon kom fram i tid och trots all stress lyckades de gå in och sätta programmet så bra att de kom på 12:e plats, ynka 8 tiondelar från final!!! De blev dessutom bästa svenska ekipage, starkt jobbat!!

Vann denna dag gjorde en finska med en bc som hade ett underhållande HtM-program där hon under första halvan var dirigent och under andra halvan bytte om till hårdrockare! Mycket lyckat, det är svårt att göra heelwork program roliga och underhållande!

På lördagen var det äntligen dags för freestylekvalet men när vi anländer till arenan får vi lite hicka! Arrangören börjar dela av planen på mitten med kartonger och planerar köra juniorhandling i halva ringen samtidigt som freestylen…?! Dessutom låg det så mkt korv och skinka och hundgodis kvar inne på plan efter fredagens finaler att man lätt såg det med blotta ögat. Arrangören tyckte att det räckte om de plockade upp de största bitarna bara. 😉
Memea, några andra lagledare och domare såg till att planen fick vara kvar i samma storlek som tidigare, tyvärr blev vi då av med uppvärmningsplanen till juniorhandlingen och det gynnade inte mig och Trubbel direkt. De tog iaf in städmaskinerna och sopade rent banan, märkligt att de inte kunde tänka på det själva tycker jag. Utställningsringarna dammsögs minsann med maskinerna på morgonen.

Sen var det dags för mig och Trubbel att debutera på ett världsmästerskap! Vi försökte värma upp utomhus men det var svårt, solen gassade och det var nog uppåt 26 grader i skuggan. Vi försökte träna bland äckliga pölar med hundkiss och kryssa mellan rastande utställningshundar…

Sen hade jag bett Memea om hjälp att hålla i Trub så han inte skulle sticka in på plan av misstag medan jag gick in med rekvisitan och samtidigt sno åt sig Trubbels belöning och leksak från min fick utan att han såg det, man får nämligen inte ha godis eller leksak på sig enligt internationella regler. Dumt nog hade jag med en pipleksak och den råkade pipa till när den var bakom Trubbel men jag trodde inte att han skulle bry sig om det… det visade det sig senare att han VISST gjorde! 😉

In på plan var han lite disträ men vi ställde upp och körde igång. Han skenade redan i början av programmet och sen kändes det som om jag var en cowboy som försökte fånga in en vildhäst! Han var konstant nästan ur hand och först när vi kom till partiet där han skulle springa och runda paraplyerna förstod jag varför: han stack nämligen ut mot Memea och tänkte hämta sin pipleksak… det gick att få in honom igen (planen var ju 40 meter lång) men särskilt snyggt var det inte!

Jag har aldrig fått honom att funka särskilt bra på externbelöning så jag har helt enkelt undvikit det, klantigt!

Med svetten rinnande från pannan kunde jag inte låta bli att känna mig lite besviken när vi gick av plan, jag vet ju att vi kan bättre både Trub och jag!

Desto roligare att det gick så mkt bättre för våra lagkompisar! Mickan och border terriern Rut slog sig in i finalfältet och slutade på 8:e plats totalt!!! Tillsammans med Linnéa & aussien Zolo samt Carina & bc’n Pop fixade de tom en fjärdeplats åt Sverige i lag!!! 😀 😀 😀 Bara några ynka poäng från Belgien som tog bronset.

Överlägset bästa nationer var tjeckerna och ryssarna! Tjeckerna har roliga program och fantastiska utföranden om än inte helt anpassade till musiken emellanåt medan ryssarna överlag har grym tajming till musik! Efter första dagen ledde faktiskt Vanda med sin chihuahua och låg på andra plats med sin aussie!!!

På söndagen packade vi klart bilen och åkte för att heja på Mickan & Rut som skulle tävla i finalen!

HtM-finalen var en seg historia, de allra flesta ekipage kändes trötta både förare och hundar. Finskans program var plattare i finalen så de fick nöja sig med silver, guldet gick till fransmannen Thierry Thomas med sin bc Ubaq!

Mickan och Rut fick starta först i freestyle-finalen och de gjorde fantastiskt bra ifrån sig, så bra att de faktiskt klättrade en placering från 9:e till 8:e plats totalt! Fast det fick vi inte veta förrän nästan en vecka senare… som sagt organisationsmässigt var det väldigt kaotiskt. Att tävlingarna flöt på så bra berodde enbart på erfarna domare och tävlande. Mest synd om domarna som inte ens hade fått några inplanerade pauser i bedömningen… de fick bryta själva för toalettpaus en gång. 😉

Vann freestyle-VM gjorde regerande världsmästaren fransmannen Thierry med sin fantastiska bc Ubaq. Silver OCH brons gick till tjeckiska Vanda med chihuahuan som 2:a och aussien som 3:a, vad säger man?! Världsklass! 😀

Ett fantastiskt äventyr vi fått vara med om! Vi vill passa på och tacka alla som hållit tummar och hejat på oss hemifrån Sverige, extra stort tack till Mamma & Janne som kom ner till Salzburg för att titta på oss på plats och som dessutom hjälpt till och sponsrat vår VM-resa.

Ett jättestort tack till våra VM-sponsorer för att ni trodde på oss: Motala Djurklinik, Motala Brukshundklubb och Linköpings Hundungdom!

”The Hiiiiiiills are aliiiiiiive…” Foto: M.Neiglick

Annons

4 svar till “Freestyle VM i Salzburg 18-20 maj 2012

  1. Herleg forteljing frå ein flott tur og eit kaotisk VM. Verkar som Trubbel er einig!

  2. Intressant och kul läsning!

  3. WOW ja det lät som det mesta var lite snurrigt på tävlingen men en jätteprestation av er alla som var där o visst var vi en i ”högen”av alla som höll tummar o tassar för er.
    Mvh Monica Tolla o Busan

  4. Jag tycker ni är fantastiska, så kul att hitta din blogg istället för att ”bara” kika på er på youtube-videos=)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s