MilliJokrarna 5 veckor

5v_milli_valparValparna fem veckor och mamma Millimeter! 

Oj, tiden rusar iväg och valparna har redan hunnit fylla 5 veckor. Nu går det fort i utvecklingen och mycket har hunnit hända under förra veckan! De har på allvar börjat utforska världen och hann mot slutet av veckan ta sig runt och göra sig hemmastadda i hela köket. Millimeter har nådigt låtit de andra hundarna ta del i valparnas uppfostran men hon håller ett vakande öga på dem så ingen är dum mot valparna. Vimsa och Trubbel tyckte att de var fantastiskt söta de första gångerna men nu har nyhetens behag försvunnit helt för Trubbel som enbart går in till dem för att stjäla med sig deras leksaker. Vimsa tycker dock att valparna är potentiella lekkamrater om än något små än. Efter att ha nosat runt och kollat att alla fem fortfarande är kvar brukar även hon överge valparna för att försöka få med sig någon leksak ut. Jodå, vi har leksaker i övriga huset oxå men inget är ju så roligt som leksaker man inte riktigt får ha… 😛

5v_mikro_h1Mikrometer och Herr Gul gosar i bädden. ❤ 

För Mikrometer har veckan varit underbar! Hon tar sitt jobb som moster/nanny på stort allvar och leker med valparna och sover med dem under dagarna. Om vi inte släpper in henne direkt till valparna på morgonen påminner hon oss genom att sätta sig vid grinden och gnälla.

Under veckan har vi bara haft en dag med tillräckligt varmt väder då valparna har kunnat få vara ute så resten av dagarna har vi sett till att valparna fått in nya föremål att utforska inomhus istället. De börjar verkligen uppskatta att leka med varandra och orkar vara vakna lite längre stunder varje dag, men än så länge är batteritiden ganska kort på dem. 😉

5v_h3_t1Herr Blå (hane 3) och fröken Lila (tik 1) ser lite skeptiska ut båda två. 😉

5v_h3_h2Herr Röd (hane 2) hälsar på herr Blå (hane 3).

5v_h2En trött herr Röd (hane 2). ❤

 5v_tik2Sockersöta fröken Grön (tik 2)! ❤ 

5v_milli_t2Mor & son! ❤ 

 

Deras syn har utvecklats under veckan och nu börjar de se bättre och kan lokalisera ljud lite lättare, tidigare var det omöjligt för dem att förstå var jag var om det var runt ett hörn. De har börjat få smakbitar av annan mat än sitt uppblötta torrfoder och hittills är leverpastej oöverträffat som smakupplevelse! Det enda som de inte lyckats få ner var riskorn, de spottades konsekvent ut, men det var tidigt under veckan så vi ska prova det senare igen. 😉
Vi har börjat vissla på dem när de ska få mat, ska se om vi kan få in inkallningssignal på dem innan de flyttar. 🙂

Här kommer nya bilder på hur de ser ut vid 5 veckors ålder:

hane1_5v

hane2_5v

hane3_5v

tik1_5v

tik2_5v 

premiärtur utomhus för MilliJokrarna

ute1_4vHane 2 och Tik 2 börjar utforska världen!

Igår hade vi härligt vårväder här i Borensberg och då passade jag på att plocka ut hela taxfamiljen utomhus! Mamma Millimeter och moster Mikrometer var med som barnvakter, Millimeter ansvarsfull mamma som vanligt medan Mikrometer tröttnade på sin nanny-roll när valparna hellre utforskade världen än lekte med henne så hon visade valparna hur man kunde rymma genom staketet…

Valparna var dock så uppfyllda av den nya lite kallare utomhusluften, den fantastiska mängd leksaker (läs: löv) jag strött på marken (vi krattade visst dåligt i hundgården i höstas märkte jag nu när det töade…) och säkerligen en överdos av nya dofter, ljud- och synintryck att de inte alls tyckte att de behövde rymma. Tror inte att de tror att världen är så mkt större än området de befinner sig på i nuet än så länge. 😉

De visade iaf att de kunde känna igen mig och byxbenen även utomhus och jag hann föreviga dem på bild innan det började bli lite kallt så vi fick gå in igen.
Inne har de sakta men säkert börjat erövra köket och idag visade de att de både kan trava och galoppera… eller något som liknar trav och galopp presterar de iaf! 😉

ute_hane1_4vHane 1 – herr Gul

ute_hane2_4vHane 2 – herr Röd

ute_hane3_4vHane 3 – herr Blå

ute_tik1_4vTik 1 – fröken Lila

ute_tik2_4vTik 2 – fröken Grön

 

MilliJokrarna 4 veckor

a_kull_tax_4v

Nu händer det nästan saker varje dag i valparnas utveckling! Under veckan har de fått flytta från sin valplåda till en valphage och de har även hunnit börja utforska området utanför valphagen mot slutet av veckan. De har lärt sig känna igen oss på rösten och kommer och möter med glatt viftande svans men det är fortfarande lite svårt att lokaliserar ljud och syn om det är för långt avstånd.

De har även fått börja äta fast föda ordentligt, från att ha provat på majsvälling har de gradvis vant sig till att äta uppblött valpfoder, väldigt skönt att slippa majsvällingen för det blir väldigt klistrigt i små valpansikten. Milli är mindre nöjd med att vi slutat med välling för hon tycker att det var jättegott att få tvätta valpar och matskålar. Hon tvättar dem nu oxå men hon tycker inte att det är lika gott, det märks. 😉

På lekfronten går det framåt! De är lite stadigare på benen nu och leker gärna med varandra kortare stunder. De har även fått in leksaker och det uppskattas av alla valparna, både de som vill kunna slita och ruska ordentligt nu när det kliar med alla nya tänder som vuxit fram och av syskonen som försöker sova och slipper bli bryskt väckta genom slit i öron eller svans.

tik1_lek_4vFröken Lila (tik 1) leker med råttan.

hane2_lek_4vHerr Röd ger sig på leksakstaxen. 

Nya veckobilder på valparna:

hane1_4vHerr Gul – 4 veckor 

hane2_4vHerr Röd – 4 veckor

hane3_4vHerr Blå – 4 veckor

tik1_4vFröken Lila – 4 veckor

tik2_4vFröken Grön – 4 veckor

3 veckors taxvalpar!

a_kullen_tax_3vRunForFun’s A-kull – 3 veckor

Nu har de små hunnit fylla 3 veckor, ja idag är de ju faktiskt 3,5 veckor om man ska vara noga men de är filmade på sin 3 veckors dag!

Under veckan har de såklart hunnit utvecklas en hel del, bara att kunna börja kissa och bajsa själva är ju stort när man är så liten. De har provat att klia sig, försöka ruska på huvudet och någon enstaka valp har provat att ta en annan valps öra i munnen (men det skulle lika gärna kunna vara att de råkade gäspa och örat hamnade där av en slump, mer bus än så var det inte!) I mitten av förra veckan märktes de att hörselgångarna börjat öppnas för de började reagera på ljud och har lite tafatt försökt lokalisera var man är om man lockar på dem.
Mot slutet av veckan började de vifta några slag med svansarna och har provat att morra och gläfsa till! Låter lite som Simba i lejonkungen när han försöker sig på ett vrål som liten lejonunge.

Men under natten till lördagen, då de fyllde 3 veckor, gick det fort! Helt plötsligt var alla valpar på benen och provade övermodigt att ”vildsint” tugga på varandra, det var så bedårande att jag fick upp mobilen och hann filma första lekstunden!

De har hunnit bli registrerade i SKK men vi har inte bestämt oss för vem som heter vad ännu, det blir lättare när de har vuxit till sig lite.

RunForFun’s All In To Win – hane
RunForFun’s All Over The Place – hane
RunForFun’s Awesome As Always – hane
RunForFun’s Ask Me Later – tik
RunForFun’s Alli Gator – tik

Nu känns det verkligen som att de växer lite för varje dag och de börjar likna små hundvalpar mer än små marsvin. De var som vanligt inte ett dugg intresserade av att bli förevigade en och en så ni får hålla tillgodo på en hel del profiler på valparna… 😛

hane1_3vHerr Gul – 3 veckor

hane2_3vHerr Röd – 3 veckor

hane3_3vHerr Blå – 3 veckor

tik1_3vFröken Lila – 3 veckor

tik2_3vFröken Grön – 3 veckor

Filmen på allra första lekstunden:

”MilliJokrarna” 2 veckor

a_kull_tax_2v

Nu har de små hunnit fylla 2 veckor och har börjat på att öppna ögonen, en del har hunnit lite längre och andra har precis öppnat i ögonvrårna bara.

Det var näst intill omöjligt att ta bilder på dem idag, inte en enda valp var särskilt samarbetsvillig så ni får hålla till godo med lite suddiga porträtt på dem. 😛

hane1_2vHerr Gul – 2 veckor

hane2_2vHerr Röd – 2 veckor

hane3_2vHerr Blå – 2 veckor

tik1_2vFröken Lila – 2 veckor

tik2_2vFröken Grön – 2 veckor

När de sover är de lite lättare att ta kort på:

hane2_sover_2vHerr Röd (hane 2)

hane3_sover_2vHerr Blå (Hane 3)

5 små MilliJokrar har hittat ut!

a_kullen_tax_newbornMillimeter med nyfödda valpar! 

Lördagen den 25 januari föddes Milli & Jokers valpar! Jag hade beställt att det skulle vara 4-5 stycken och att de skulle födas på lördagen kl.14 och Millimeter var snäll som vanligt och födde fram första valpen kl.11:45 och den femte och sista halkade ut kl.13:22. 😉

Det föddes först tre hanar och därefter kom de två tikarna, valparna vägde mellan 152 gr och 224 gr, tikarna var både störst och minst.
Det tog några dagar innan Millis mjölk kom igång så valparna hann gå ner i vikt första dagarna och vi bestämde oss för att hjälpa dem på traven med stödmatning innan de växte till sig och kunde äta bara mammamjölk.

a_kullen_tax_4dygnMilli firade sin 4-årsdag när valparna firade sina 4 första dygn i valplådan! 

Millimeter har varit en suverän mamma som tagit hand om de små redan direkt de kom ut. De första dagarna fick vi lyfta ut henne för att hon skulle gå och kissa och så fort hon kom in rusade hon tillbaka till valparna. Den senaste veckan har hon kunnat lämna dem kortare stunder och idag ville hon t.o.m. leka en stund innan maten. 🙂

De övriga hundarna är väldigt nyfikna på vad som försiggår inne i valprummet. När första valpen kom pep Milli till av lika delar smärta och rädsla skulle jag tro och detta gjorde övriga hundar i flocken väääldigt upprörda. Numera är de istället väääldigt nyfikna på att få hälsa på de små liven men Millimeter får bestämma när det är dags för övriga hundar att hälsa på och än så länge säger hon nej även om Mikro faktiskt fått komma in så länge hon inte gått i närheten av valplådan.

Under senaste veckan har valparna börjat försöka ta sig upp på vingliga och ostadiga ben istället för att kravla men har de bråttom till mamma väljer de fortfarande att kravla. De har fått byta Biabädden mot en valplåda då de började ta sig upp på kanten på Bian och sen förargligt nog trillade ner på golvet och såklart inte kunde ta sig tillbaka igen. Milli visste inte riktigt heller hur hon skulle få tillbaka valpen i bädden så hon satte sig och höll den sällskap till vi hjälpte den tillbaka. En lösning som fungerade sådär för oss, därav bytet till valplåda!

De har även fått sina första små band runt halsen så jag lättare ska känna igen dem utan att behöva kolla om det är en hane eller tik och under veckan har de även hunnit få sina små klor klippta på sina löjligt söta små björntassar.
Nu väntar vi på att få se ögonen öppnas, hane 2 (Herr Röd) har redan börjat öppna dem och tik 1 (Fröken Lila) är på god väg hon med.

hane1_1wHane 1 – Herr Gul, 1 vecka

hane2_1wHane 2 – Herr Röd, 1 vecka   

hane3_1wHane 3 – Herr Blå, 1 vecka

tik1_1wTik 1 – Fröken Lila, 1 vecka

tik2_1wTik 2 – Fröken Grön, 1 vecka

 

Rallylydnad i Norge! :)

norge_rallytshirtEna domarens t-shirt! 🙂

Här kommer ett lååååångt inlägg om mina upplevelser, synpunkter och funderinger efter helgens rallylydnadstävlingar i Norge!

Det var egentligen planerat att både jag, Ida och Renata skulle åka med våra hundar till Morokulien och tävla rallylydnad i Norge för första gången nu i helgen. Sen visade det sig att det blivit dubbelbokningar för både Renata och Ida, men jag bestämde mig för att ändå åka själv fast nu med Jonas och alla hundarna istället även om jag bara skulle tävla med Trubbel och Vimsa. Inte ens det gick som planerat! Vimsa började löpa och löptikar är inte välkomna i klass 1-3 i Norge, det första på min lista av det jag anser vara bättre med norskt rally jämfört med svenskt. Själv anser jag ju att löptikar enbart ska få delta på mästerskap och landslagsuttagningar men då starta sist och hålla sig till eget område för att inte störa övriga tävlande. Så det blev ensamtid för Trubbeluren och mig till slut.  😉 

Rallylydnad är nytt som officiell gren i Norge, godkändes 1 jan 2013, men just under helgen jag tävlade visade det sig att det var exakt på dagen 10 år sedan sporten introduceras i Norge under en fyradagars-workshop med medlemmar från Kanadas rallylydnadsklubb. Roligt sammanträffande, en av deltagarna hade faktiskt börjat med rally bara 4 månader efter den träffen!
De officiella reglerna och beskrivningar av alla klassernas moment hittar ni här: http://www.rally-lydighet.com/regelverk%20og%20vedtekter/NRL%20Regelverk%20pr%201-1-2013.pdf många övningar är väldigt snarlika, och flera är identiska, andra helt nya för oss i Sverige.

Lite grundskillnader:
Klasserna kallas logiskt nog för klass 1-3 och Elite och de lägre klasserna har ganska lika skyltar som vi har i våra. Man utgår från 200 poäng istället för våra 100. För uppflytt (upprykk ) krävs:
klass 1 – 3 x 170p eller 1 x 190p
klass 2 – 3 x 180p eller 1 x 195p
klass 3 – 3 x 190p eller 1 x 197p
för Norskt Rallylydnadschampionat krävs 3 x 190p i Eliteklass.
Uppflyttningspoäng på en tävling kallas för ”napp”. Det utdelas inga diplom som i Sverige utan man får märken när man klarat uppflytt till klassen över, bronsmärke = uppflytt till klass 2, silvermärke = uppflytt till klass 3 och guldmärke för uppflytt till eliteklass.

Så här ser ett norskt rallyprotokoll ut:
norge_protokollDet som ser ut som 0:or är solar som man får när man ger beröm till hunden i banan. Kan även vara glada smilisar. Väldigt charmigt, tycker jag! 🙂 

Koppel, halsband & sele:
I klass 1 ska man som här hemma ha hunden i koppel, dock är även sele tillåtet! 🙂 Man får INTE ha stryphalsband eller antidragsele på hunden, mer logiska regler än de vi har i Sverige enligt mig.

Fr.o.m. klass 2 går hunden lös och då måste även halsband/sele tas av, även ev. fästing- eller DAP-halsband. Det är helt ok att ta av kopplet och lämna det på marken utanför eller t.o.m. inne i ringen före startskylten! På de tävlingar jag var på var det tillåtet att gå in i ringen efter att föregående hund gått ut men innan man fått startsignal av domaren så länge man höll sig bakom startskylten. Men man får naturligtvis inte belöna med godis/leksak så snart man passerat banmarkeringen.
Att ekipaget får komma in före domaren tillåtit tycker jag blir svårbedömt för domaren, det behöver vi inte ta efter! 😉

Tidtagning:
Stor skillnad är att startskylten ska passeras, inte ställas upp vid! Men det är ok att gå in i ringen och sätta hunden strax före startskylten istället. Anledningen till denna ”flygande start” antar jag är för att underlätta för tidtagaren, i Norge går banorna på tid.
Tiden används enbart för att skilja ekipage på samma poängsumma åt eller för att ge tidstillägg om man överskrider banans maxtid (4 minuter i klass 1, 3 minuter i övriga klasser) .
Jag tycker att det är en bra idé, vi hade ju så även tidigare i Sverige, före min rally-tid dock. Skulle vara skönt att som arrangör att slippa ha så många lika placeringar när man planerar rosetter/priser osv. Maxtiden kanske man skulle lägga olika per bana? Jag gick runt de tre första banorna på mellan 1:37 och 1:46 medan den sista, som innehöll en spiral, tog 2:17 och då fick jag kommentaren ”Nydelig fart!”.

Banor och banvandring:
Banorna är på 15-20 skyltar i klass 1-3, 15-22 i elite, men då räknas även start och målskylt in.
De banor jag gick i helgen vet jag ju inte om de var typiska för norskt rally men de var generellt sett väldigt flytiga och snabba banor. De innehöll t.ex. få spiraler (endast två totalt vad jag såg på helgens sammanlagt 16 banor!) och bra blandning mellan skyltar som utfördes under rörelse och sådana som utfördes stilla på stället. Dessutom var det ”luftiga” banor, skyltarna stod placerade ca. 5 meter från varandra och det kändes aldrig trångt nånstans. Nu hann jag ju aldrig gå någon Elitklass-bana men vad jag såg av dem så kändes de uppbyggda på liknande sätt. 🙂

Banvandringarna kallas för ”briefing” och det är som ordet indikerar mer en snabb domargenomgång vid startskylten där domaren bara påminner om att hunden inte får ha halsband på i ringen t.ex. och sen nämner något om några enstaka skyltar. Därefter får förarna själva gå banan under 10 minuter och fråga domaren under tiden.
Jag har inte riktigt bestämt mig vad jag tycker om banvandringsupplägget. Helst skulle jag vilja få tid för en kombination, att domaren går hela banan och sen får man 10 minuters banvandring därefter. 🙂

norge_skylt

Skyltar:
Finns såklart massor med olika skyltar och hur de ska utföras går ju att läsa om i deras regelverk. En del saker förklaras dock inte helt, precis som våra egna momentbeskrivningar, så här kommer det som jag upptäckte på plats.

STOR grundskillnad: i Norge ska du bara passera skylten inom 0,5 meter, det spelar ingen roll om du är till höger/vänster/framför/bakom skylten! Det gäller även start och mål. Det var lite svårt för mig att anamma, jag höll mig till vänster om skyltarna så gott det gick. 😉

Här är några extra tydliggöranden:

104/105 – Det här är likadana skyltar som vi har sitt – gå runt och sitt – ligg – gå runt. Skillnaden är att man inte behöver förhålla sig inom 0,5 meter ifrån hunden som vi tolkar regeln, du får välja åt vilket håll du vill gå runt hunden, när du kommer tillbaka till hunden får du välja om du vill stanna till eller plocka upp hunden direkt i farten. Det sista sparar du såklart tid på. 🙂

Tempoförändringar – Samma skyltar som i Sverige MEN de utförs bara till nästa skylt som blir normaltempo alt. mål. Det kommer alltså aldrig någon annan skylt som ska utföras i annat än normalt tempo.

202 – som vår sitt – stå skylt men med den stora skillnaden att föraren får flytta ett ben framåt som extra hjälp till hunden. Om föraren tar i hunden för att hjälpa till bedöms det som FK – fysisk kontakt, inte disk.

203 – en inkallningsskylt uppdelad på 3(!) skyltar, sk. kombi-skylt. Första skylten talar om var du ska stanna och lämna hunden, den andra skylten hur långt du ska gå (du stannar och vänder upp så du står med ansiktet mot hunden vid den skylten, uppskattar det till ca 7-8 meter från hunden) och den tredje skylten står snett bredvid och talar om vilken ingång hunden ska göra när den kallats in och sitter framför dig i frontposition. Det är 4 olika ingångar, precis som ingångarna från front på våra 111-114-skyltar. Här fick jag avdrag för att jag var för långt från skylt tror jag, på sista banan. Vet inte om det var jag som var för långt ifrån eller om det var Trubbel som var för långt ifrån mig tyvärr, det är samma avdrag och jag hann aldrig fråga domaren efter prisutdelningen.

213 – deras variant av 1-2-3-steg bakåt, avslutas även den med en av ovanstående avslutningsskyltar och då är det viktigt att man tar sina 1-2-3 steg bakåt så att man som ekipage hamnar inom 0,5 meter från skylten som beskriver hur den avslutande ingången från frontposition ska vara! Det fattade inte jag… det måste alltså tränas på banvandringen och sen se till att anpassas när man går sitt lopp med hunden.

Detsamma gäller skylt 215 – inkallningsskylt där du lämnar hunden sittandes och därefter springer ifrån hunden. Sen gäller det att kalla in hunden efter 3-4 meter (inte markerat så man får gissa och kalla in på strax före halva sträckan som är totalt 9 meter) och sen gäller det att tajma så att man får in hunden i frontposition vid ”avslutningsskylten”.

Frontposition – Generellt när det gäller att få in hunden i frontposition får man i Norge ta upp till 3 steg bakåt för att få hunden rak. De allra flesta tar ett steg bakåt vilket kommer göra det svårt när de kommer till Sverige och tävlar…

214 – skicka över hinder, här kan domaren välja om föraren ska passera hindret på höger eller vänster sida, hunden ska alltid tillbaka till vänster sida efter hindret. Vill domaren att föraren ska passera hindret på vänster sida får man flytta över hunden till höger sida innan man skickar den om man vill. Verkar inte bli avdrag om hunden gör någon lite snurr för att komma tillbaka till rätt sida men det kan ju varit bara som de domarna under helgen dömde.
Tolkade det som att detta gäller alla ”hinder” alltså även tunnel, långhopp och slalom… men det är bara en tolkning. På de banor som det var med hinder fick föraren välja själv vilken sida de själva passerade hindret på.

Dubbelkommandon – För första DK får du -2p i avdrag, för ditt andra DK -3p. Därför är det smartare att vänta ut hunden för är hunden seg med att utföra rörelsen får du bara -1p. 😉
Tänk på att det räknas som DK att upprepa Fot-kommando på väg till nästa skylt, även hundens namn och ”kom” räknas som DK. Det är däremot tillåtet att belöna hunden så tränar du hunden att t.ex.  ”bra”/”flinke gutt” = ”fot” så kringgår du det. Därför gillar jag inte riktigt den regeln. Den kan gälla om man vid en skylt ger ett kommando som hunden inte lyssnar på och sedan behöver ge ett till men det blir ju ungefär samma som ”sen”. Gillar våra regler mer där men tål absolut att diskuteras. 🙂

Diskvalificering:
Oj, säger jag bara! Under de dagar jag var där var det ofta ca. hälften av hundarna i varje klass som diskades på sina rundor! Det värsta var en klass i Elite där bara EN av ca. 12 starter kom i mål… :O
Anledningen till de många diskningarna är att skylten måste utföras korrekt för att ekipaget inte ska bli diskat. Det gäller att läsa på ordentligt vad det är som bara ger poängavdrag och vad som medför disk på respektive skylt. I de lägre klasserna kan du repetere övelse (omtag) ifall du utför skylten fel medan du i Eliteklass inte får repetera någon övning alls.
Det finns ingen anledning att göra omtag om det inte är just ett diskvalificerande fel man utfört, du har fortfarande kvar eventuella felpoäng du fick på skylten innan omtaget och sedan -3p för omtag.

Den här överhängande risken för disk gjorde mig lite spänd den första rundan framför allt eftersom jag inte hade läst på så noga så att jag visste vad som gav avdrag resp. diskvalifikation på resp. skylt men det verkade inte mina norska medtävlanden heller ha riktig koll på. Så det släppte inför övriga rundor. 😛

Här tycker jag norrmännen är ute och cyklar, vårt system med -10p för fel utförd skylt är definitivt bättre. 🙂 Det verkade de flesta norrmän tycka när vi pratades vid oxå, många verkade tro att det var lättare med rally i Sverige men sedan nämnde jag att vi har högerhandling från avancerad klass och då tystnade den kommentaren. 😉

norge_rally_norge

Allmänt:
Annars tyckte jag att det var ganska likt våra egna rallytävlingar, stor rasvariation, majoriteten av de tävlande är kvinnor, folk är trevliga och det är god stämning runt banorna.
En sak de tyvärr missat är att sätta upp banskisser över banorna. Det känns att det underlättar, speciellt i större klasser då man hinner glömma bort en del från banvandringen.
På den här tävlingen var det många som hade med sig tält, vet inte om det var tillfällighet eller om det brukar vara så. Fler tält än på svenska tävlingar av motsvarande storlek iaf.

Våra 4 starter:
Hur gick det för mig och Trubbel då? Tja, vi kan inte klaga! 😉 Vårt drömmål att klättra upp och hinna med en start i eliteklass var vi bara en ynka poäng (eller snarare ett ynka missförstånd med avslutningsskylten i 1-2-3-steg bakåt…) ifrån.

Första starten tyckte jag var lite darrig, när jag kom av banan var jag t.o.m. osäker på om vi var diskade för att han satt ngt långt ifrån mig i frontposition tyckte jag (numera vet jag att det endast är avdrag, inte disk, på för stort avstånd fr. förare/skylt). Men avståndet var godkänt enligt domaren gav oss 200p och en extra kommentar ”FLOTT!” på vår kritik. 🙂

Andra starten gjorde vi alltså i klass 2 och den kändes helt ok. Trub var lite smådisträ precis i början så jag drog på mig ett DK på första övningen men sen flöt den på! Det var det enda avdrag vi fick så vi klarade gränsen för direktuppflytt igen med våra 198p.

Tredje starten gjordes i klass 3 på söndagen. Började med ett skakigt slalom mellan benen (som jag väl är för van vid att Trub kör direkt på första kommando och då trodde jag att de hade hört mitt stressade DK) och där hamnade jag lite ur fokus då det enda jag tänkte på var att ”nu har jag bara råd att tappa ytterligare ett poäng”. Men vi missade istället på för långt från en avslutningsskylt efter 1-2-3-steg bakåt och så gav jag omedvetet ett DK på läggande under gång tror jag. Lite svårt att veta eftersom man inte har någon banskiss att matcha kritikskjemat med. Så med våra 196p missade vi precis direktuppflyttningsgränsen på 197p… 😛

Fjärde starten gjorde vi återigen i klass 3 och det var en runda som gick sådär löjligt bra!!! Han var som en förlängd del av min kropp och jag behövde nästan bara tänka vad vi skulle göra så utförde han det klockrent. Det enda jag tänkte fel på var ingången efter en tunnel då han var lite för snabb för mig så han hann göra en snurr innan han var tbx på vänster sida. 😉
Något gjorde vi fel vid den efterföljande skylten vid inkallningen så domaren drog 2p för avstånd och hon sa på prisutdelningen att hon hade tryckt på att man skulle tänka på avståndet där under briefingen men jag fattade inte vad hon sa varken på briefingen eller på prisutdelningen och jag glömde fråga… 😛 Så jag vet inte om det var jag som var för långt från skylt eller Trub som var för långt från mig. 😉 Men med kommentaren ”VAKKERT! Nydelig fart” och 198p klarade vi dock direktuppflyttet så nästa gång vi startar i Norge gör vi det i Eliteklasse! 😀 😀 😀

norge_rosetterHelgens rosett- och märkesskörd! 

Det var ca. 15-19 ekipage i varje klass och vi lyckades med konststycket att vinna samtliga klasser vi startade! I klass 2 fick vi samma poäng som den andra tollaren i klassen men vi hade snabbare tid. Extra kul med två tollare högst upp på pallen! 😀
På prisutdelningen började de retas redan vid andra vinsten och mot slutet började de nästan ursäkta sig att det inte fanns mer att välja på för vinnaren. 😉 Jag valde nämligen stickade vantar som vinst varje gång, det var halsduk, vantar eller royalfoder att välja på så valet var lätt tyckte jag. Dessutom fick man fryst färskfoder, det fick även de som diskat sig på sina starter. det var en trevlig gest tycker jag, att inte behöva åka tomhänt därifrån.

Så här fina var vantarna:
norge_vantar  

RFF’s Höst-kennelträff i strålande sol!

Som en flock märkliga röd vita får… 9 stollare på grönbete!

I höstas slängde jag ut en fråga på Facebook om det var några som ville ställa ut på SSRK’s utställning i Mjölby och om vi i så fall skulle passa på att ha en liten kennelträff dagen innan som vi hade förra året. Tre ”valpar” ville ställa ut men hela 6 av 8 valpar kom på kennelträffen dagen innan, extra glad blev jag att Ulrica med Stella kom ner hela vägen från Härnösand för att vara med bara på lördagen! 😀

Planen var att låta Elin köra grundläggande agility på förmiddagen, sen grilla och så hade jag tänkt hålla apporteringsträning på eftermiddagen. På fredageftermiddagen låg jag fortfarande däckad i förkylning och kände mig så hängig att jag var osäker på om jag skulle orka hålla någon träning. Att jag skulle behöva ställa in bekymrade jag mig aldrig för, det var bara att kontakta Kajas matte Perly och fråga om hon kunde tänka sig att hålla i apporteringsträningen och såklart ställde hon upp!

Som tur var kände jag mig piggare på lördagen men hade tyvärr tappat rösten! 😦 Svårt för en besserwisser som jag att hålla tyst en hel dag, men desto roligare att få iakta och se hur sammansvetsade valpköparna hunnit bli på våra träffar!

Vi började med en kort promenad till fälten där vi släppte lös alla stollare så de fick härja fritt. Nu har de fyllt 18 månader och det märktes på ungtupparna Ville och Turbo! Turbo provade att utmana Ville genom att jucka på honom och Ville fräste ifrån och sen var det uppklarat och de bestämde sig för att med gemensamma krafter försöka förföra Vinna istället. 😛 När däremot Rasmus och Trubbel råkade springa ihop av misstag, ställde sig båda med svansarna resta och utan ett ljud travade de värdigt iväg åt var sitt håll. Sen var de tillsammans på övriga ägare och tiggde godis ihop som amerikanska barn på Halloween. ❤

Stella, Trubbel, Rasmus & Kaja träna Perly på att dela ut karameller… 😛

Ville och tjejerna Flizan och Alva

…och herr Krumelur, förstås! ❤ 

Min kamera passade på att gå sönder så jag kunde bara ta enstaka bilder från morgonen men såklart fixade jag så Kajas husse fick agera fotograf istället! 😉

Elin & mamma Trassel visade valparna hur man lägger grunderna i agility och sedan var det dags för valparna att visa framtassarna… 😛
Lite överraskande var det här tydligen Limbo-kullen:

Kaja visar hur lätt hon kommer under stången… 

Varpå Stella visar att hon kan slinka under ÄNNU lägre! 😉 

Trassel får visa vilken sida bommen ska passeras på! 

”Lätt som en plätt!” sa Alva

Tunneln passar en Limbodansande hund perfekt! 

Sen blev det korvgrillning och mingel med valpköparna, hade turen att mina båda blivande fodervärdar till B-kullen kunde vara med och ställa frågor till A-kullens valpköpare! Efter grillandet var det dags för apporteringsträning ute på fälten med Perly som instruktör:

Genomgång av dirigeringsövning

Flizan tränar dirigering

Ville kommer in med platsdummy

Turbo – grabben med chokladmustasch! ❤

På kvällen följde ALLA valpköpare med, även de familjemedlemmar som missade träningen på dagen, och så käkade vi middag på Taste of Thai! Jag kunde tyvärr inte bidra till konversationen men njöt istället av att lyssna på världens trevligaste och roligaste valpköpare! ❤

På söndagen möttes jag upp Kaja, Ville och Turbo med familjer i Mjölby ridhus för att kika på när de ställdes ut. För grabbarna blev det debut på officiell utställning! 🙂 Gossarna skötte sig strålande och för Turbo blev det VG medan Ville fick Excellent och slutade som 3:a i unghundsklassen! 🙂
Kaja har ju lite mer rutin och hon vann klassen med både excellent och CK av domare Arne Foss och placerade sig sen som 3:a i bästa tik-klassen!
Även Kajas ”storebror” Rasmus ställdes och vann öppenklassen med CK och placerade sig sedan som 3:a i bästa hanhundsklassen.
En suverän avslutning på helgen!

Har tyvärr inga bilder från utställningen men här nedan kan ni njuta av alla ”valpar” som var med på kennelträffen istället! (Färgerna är lite konstiga för jag kom inte ihåg att låta Tom ta bilder på alla innan solen hade gått nedanför trätopparna…)
TUSEN TACK alla för en superhelg, nu ska jag jobba på att bli frisk… 😛

RunForFun’s Ants In The Pants ”Ville” – 18 månader

RunForFun’s Action’s My Attraction ”Turbo” – 18 månader

RunForFun’s Ain’t No Saint ”Alva” – 18 månader

RunForFun’s Aim For Fame ”Flizan” – 18 månader

RLD N RunForFun’s Angel Of Danger ”Stella” – 18 månader

RunForFun’s Absolute Cute ”Kaja” – 18 månader

Trassel flyttar hemifrån

 

Världens finaste Trasselsudd ska flytta till en ny flock… låter helt otroligt även för mig men det är sant. Men jag ska börja från början!

Trassel flyttade egentligen in ”för tidigt” i vår flock, Trubbel var bara 18 månader när hon föddes, men hon har varit så otroligt lätt att ha att göra med och hon lärde sig allt galet snabbt att det knappt märktes att vi utökat flocken.

Vardaglydnadsmässigt är hon överlägset den trevligaste och mest välartade individen i vår flock, henne behöver vi sällan skämmas över till skillnad från hennes halvbror Trubbel och de små taxarna, framför allt Mikrometer! Hon är otroligt lättlärd och gör många moment bättre än Trubbel på lydnadsplanen, håller ihop mkt bättre under freestylen MEN… Trassel och jag klickar inte riktigt på tävlingsbanorna. Där märks hennes mjuka sida av tydligt och när jag går in i ”tävlings-mode” blir jag för stressad för henne och hon försöker dämpa mig… fungerar inte alls. 😉 I rallylydnaden har det inte märkts av lika mkt helt enkelt för att jag själv inte blir lika taggad på rallyplanen. Än… 😛

Har alltid haft lite dåligt samvete för Trassel att hon inte får riktigt lika fokuserad träning som Trubbel och även om hon varit borta pga valpkullar så hade vi kunnat träna mer och kommit längre känns det som, men jag tror det har tagit emot när jag inte haft någon klar plan för hur jag ska lösa mina tävlingsproblem med henne.

I februari i år plockade vi hem lilla Vinna som var tänkt att bli en kompletterande ny linje till vår kennel och jag trodde inte att det skulle bli så svårt att hitta en passande fodervärd åt henne. Men det visade sig vara långt svårare än vi hade tänkt oss… Efter att hon provflyttat men kommit tillbaka bestämde vi oss i april för att behålla henne i flocken.

När flocken utökats till 5(!) hundar, varav tre tollare, kände jag återigen att nu blir det Trassel som kommer dra det kortaste strået på träningarna, speciellt som Trubbel kommit med i landslaget i Freestyle och redan tog ytterligare lite mer tid från de andra. Men vi bestämde oss för att försöka göra det bästa av situationen, Jonas lovade t.o.m. att gå agilitykurs med Mikrometer i höst! 🙂

I början av juni hörde Elin av sig och berättade att de var tvungna att omplacera sin tollare Koira och undrade om vi fortfarande var intresserade av att lämna ut Vinna på foder. Så fort jag läste hennes mail var det första som dök upp i huvudet: Trassel skulle passa PERFEKT i Elins familj! Andra tanken var naturligtvis: Vill jag verkligen bli av med Trassel..?! Jag har haft Elin på kurs tidigare och hon tillhör samma klubb så jag kände redan till hur hon tränade hund, jag behövde bara diskutera igenom min idé med Jonas först.

Fördelar:
– Elin skulle få en rolig träningskompis som även skulle funka fint i familjen.
– Trassel skulle få EGEN tränare som dessutom med största sannolikhet skulle passa bättre ihop med henne på tävlingsplanen.
– Vi skulle få ”bara” 4 hundar i flocken igen, jag slippa dåligt samvete att Trassel inte får tillräckligt med träningstid.

Nackdelar:
– Trassel skulle inte bo kvar hos oss längre…

Jag litade på magkänslan som sa att detta var helt rätt beslut och stämde träff med Elin på Linköpings HU. Där fick även Jerre och deras lilla dotter Molly, 10 månader, träffa Trassel och Elin kunde passa på att provträna lite för att se hur de kom överens träningsmässigt.

Elin gick en promenad och provade att köra lite agility och sen satte vi oss och pratade. Medan vi vilade lekte Molly med Trassels koppel och då börjar Trassel försiktigt ta kopplet och utmana Molly på dragkamp. Inte helt otippat var Trassel starkare än Molly men det sötaste var att Trassel gick tillbaka med kopplet och lät Molly greppa om det och återigen bjöd in till en försiktig dragkamp som hon vann, detta upprepades 3-4 gånger och jag tror det var här jag föll och tog beslutet att låta Trassel flytta om Elin och Jerre ville ha henne…

När det blev dags för Koira att provbo hos sin nya familj fick Trassel flytta in på prov hos Elin. Jag undrar om hon inte kände på sig att det var något speciellt på gång, för hon var extra busig och hade dragkamp med kopplet innan Elin fick gå iväg med henne och då låg hon på som om hon visste var hon skulle.

Vi fick snabbt rapporter om att allt gick bra och bara fyra dagar senare träffades vi på klubben för att träna ihop. Trassel blev såklart glad över att se mig men hon sprang ganska snabbt tillbaka till Elin och visade vem hon ville träna med. Men det som slog ner sista spiken i kistan var ändå när vi alla gick på promenad ihop med hundarna lösa och jag såg hur Trassel sprang tillbaka och gick bredvid Elin och barnvagnen med jämna mellanrum och när vi sedan skiljdes åt och gick åt varsina håll låtsades hon inte om mina visslingar på Trubbel och Vinna utan fortsatte rakt fram tillsammans med Elin utan att ens kasta en blick bakåt… Tydligare än så kan man väl inte visa att man valt att byta familj?! Och även om det smärtade egot en smula (har du hatat att bo hemma hos oss..?) så kändes det samtidigt skönt att jag faktiskt känner min hund så bra att jag visste att Elins hem passar henne så mycket bättre än det jag har att erbjuda just nu!

Trots att det är en win-win situation så har det såklart varit väldigt jobbigt… jag trodde att det var smart att låta Trassel flytta på prov medan vi andra åkte till lydnads-SM så att jag hade annat att tänka på men så fungerade jag inte alls. Sorgearbetet tog vid direkt och jag kunde inte samla ihop mig och engagera mig på tävlingen.
Även om jag förberett mig på att det skulle bli jobbigt kändes det lite märkligt att sörja en hund så djupt (tidvis kändes det som om hon hade gått bort) när jag vet att hon lever och har det ännu bättre än hemma hos oss. Men tänker man efter är det inte så konstigt, det är ju en tajt relation som avslutas så det är väl lite mer likt som att göra slut på ett långt förhållande och nu när jag tänker efter stämmer det precis in på det sorgearbete jag går igenom. Ömsom hemskt och ömsom helt rätt!

Den 20 juli flyttar Trassel ”på riktigt” till sin nya familj och vi önskar dem alla stort lycka till! Ni kan följa Trassels nya öden och äventyr i den här bloggen: koiruliini.se

Freestyle VM i Salzburg 18-20 maj 2012

Visst var vi där! 😀  Foto: E.Mattsson 

I år vågade vi ta steget fullt ut och delta i Svenska Landslaget i Freestyle och OJ, vilket roligt äventyr det har varit! 😀

Vår resa började redan tisdagen den 15 maj, jag och Trubbel mötte upp Erika och mopsen Oggie samt Linnéa & aussien Zolo och Mickan & border terriern Rut i Linköping och sen började det stora äventyret! Hundarna fick springa lösa en runda och lära känna varandra i Linköping innan vi packade in oss allihop i Erikas gröna minibuss Bob och sen bar det iväg!

Första dagen bilade vi ner till Jagel i norra Tyskland där vi stannade på ett hyfsat billigt hotell innan vi fortsatte bila ner till Salzburg, Österrike. Autobahn verkar ha ständiga vägarbeten och då blir det låååånga köer så resandet tog mycket längre tid än beräknat.

Roadtripbuddies framme i Österrike: fr.v. Rut, Oggie, Trubbel och Zolo! Foto: M.Neiglick

Vi stannade på en vägkrog för att äta lunch och lät Mickan och Linnéa gå in först och beställa medan jag och Erika stod kvar med alla hundarna. Det var blåsigt och kallt så jag kom på den briljanta idén att förflytta oss till solen istället för skuggan. En som inte gillade förslaget var Zolo som helt sonika satte sig ner när jag gick och vips hade hans för stora halsband lätt glidit av hans huvud!

Därefter kändes det som jag medverkade i en Disneyfilm! Både jag och Zolo stirrar på halsbandet som ligger på marken innan vi tar ögonkontakt och när jag provar ett ”Bra Zolo, stanna där!” och plockar upp halsbandet gör han helt om och travar målmedvetet mot ingången till vägkrogen. Erika får ta Trubbel och jag far in med kopplet i högsta hugg efter Zolo, jag måste sett ut som en galen hundfångare!

Zolo travar runt bland hyllorna i butiksdelen först innan han hamnar bakom spärrarna till toaletterna. Där verkar han förstå att jag inte kommer åt honom och han sätter sig en stund för att tänka ut sitt nästa drag, han har extremt uttrycksfulla ögon Zolo! Sen smiter han förbi spärrarna och mig (och 3-4 andra förvånade kunder) och börjar trava ner längs beställningsdisken medan folk en efter en skuttar till av förvåning när han travar förbi. Efter disken försvann han ur sikte och jag föreställer mig hur han råkar hamna i köket och river runt bland kastruller och arga kockar… men jag får hjälp av några vänliga restauranggäster som pekar ut honom vid ett fönster där han snällt står still och viftar glatt på svansen eftersom hans bästa Linnéa står utanför!

Vi kom fram sent till hotellet men som tur var hade våra landslagskamrater redan checkat in och sagt till receptionen att vi var på väg så det löste sig smidigt. Det var ett ganska slitet och halvsunkigt hotell med heltäckningsmatta på rummet och en enkel madrass på spånskiva som säng.

På torsdagen var det dags att åka till arenan och träna i stora ringen. Strax innan vi åkte fick vi reda på att domarnas placering numera skulle vara på en KORTsida och inte en långsida av ringen… det här var bara början på allt organisationskaos som sedan följde! 😉

Vi hade träningstid kl.12-13 inne i ringen, det svenska laget hade den största truppen av alla länder. Dessvärre hade både Finland och Ryssland missat sina träningstider av olika anledningar och hade muntligen fått löften att träna samtidigt som oss. Det gick inte att verifiera detta heller för den ansvarige var varken på plats eller svarade på samtal… blev väldigt kaos när delar av vårt lag försökte träna samtidigt som BÅDE ryssar och finnar. Till slut fick vår lagledare Memea Mohlin nog och körde ut de andra länderna och sa att de själva fick försöka få tag på den ansvarige och lösa det på annat sätt så att vi skulle kunna få någon effektiv träningstid. Blev väldigt upprörda känslor framför allt i finska laget, inte den mest optimala uppladdningen för oss svenskar heller direkt!

Sen fick vi ytterligare lite avvikande information från arrangörerna t.ex. påstod de att det inte skulle vara tillåtet att bära halsband inne i ringen eftersom det skulle kunna vara ett elhalsband..?! Det var bara att åka tillbaka till hotellet och låta allt lösa sig när väl domarna kom till fredagens kvaltävling i HtM (HtM = Heelwork To Music, en gren av freestyle som bygger på positionsarbete kring föraren, finns 10 olika positioner att använda sig av).

Vi passade på att leka Sound of Music på fälten utanför vårt hotell tills vi blev bortkörda därifrån, det var tydligen höängar eller nåt vi trampade ner i vår okunskap. Men vi hittade i alla fall en liten bäck som hundarna kunde svalka tassarna i utan att vi förstörde för någon.
Annars var Österrike ett väldigt hundvänligt land och man fick t.o.m. ta med hunden in på restaurangen när vi åt! 🙂

Trubbel badar tassarna i bäcken! Foto: M.Neiglick

På fredagen var det dags för det svenska HtM-laget att tävla och Susan och hennes bc Frodo fick inleda mästerskapet med startnr 1. De fick lida av att vara första ekipage åt DJ’n, musiken sattes igång redan när de hälsade på domarna och det tog en bra stund för Susan att få dem att stänga av den. Sen satte de igång den för snabbt igen men då körde de på ändå. Svårt att komma tillbaka när man blivit dubbelstörd, de genomförde programmet finemang men inte med samma magi som de brukar.

HtM-laget överlag hade oflyt på tävlingen: Eleonor och hennes welsh Ozzy blev inropade på plan men sen utkörda igen för att inroparen hade tagit in dem innan domarna var klara… fast värst var det för Linda med aussien Grizzly. De bodde inte på samma hotell som vi andra och kom från andra hållet på motorvägen och från deras håll var det tvärstopp! Bilarna kröp fram och tiden rann iväg så till slut bestämde sig Linda för att ta med Grizzly och springa de sista 2 km längs motorvägen för att inte missa sin VM-start! Hon kom fram i tid och trots all stress lyckades de gå in och sätta programmet så bra att de kom på 12:e plats, ynka 8 tiondelar från final!!! De blev dessutom bästa svenska ekipage, starkt jobbat!!

Vann denna dag gjorde en finska med en bc som hade ett underhållande HtM-program där hon under första halvan var dirigent och under andra halvan bytte om till hårdrockare! Mycket lyckat, det är svårt att göra heelwork program roliga och underhållande!

På lördagen var det äntligen dags för freestylekvalet men när vi anländer till arenan får vi lite hicka! Arrangören börjar dela av planen på mitten med kartonger och planerar köra juniorhandling i halva ringen samtidigt som freestylen…?! Dessutom låg det så mkt korv och skinka och hundgodis kvar inne på plan efter fredagens finaler att man lätt såg det med blotta ögat. Arrangören tyckte att det räckte om de plockade upp de största bitarna bara. 😉
Memea, några andra lagledare och domare såg till att planen fick vara kvar i samma storlek som tidigare, tyvärr blev vi då av med uppvärmningsplanen till juniorhandlingen och det gynnade inte mig och Trubbel direkt. De tog iaf in städmaskinerna och sopade rent banan, märkligt att de inte kunde tänka på det själva tycker jag. Utställningsringarna dammsögs minsann med maskinerna på morgonen.

Sen var det dags för mig och Trubbel att debutera på ett världsmästerskap! Vi försökte värma upp utomhus men det var svårt, solen gassade och det var nog uppåt 26 grader i skuggan. Vi försökte träna bland äckliga pölar med hundkiss och kryssa mellan rastande utställningshundar…

Sen hade jag bett Memea om hjälp att hålla i Trub så han inte skulle sticka in på plan av misstag medan jag gick in med rekvisitan och samtidigt sno åt sig Trubbels belöning och leksak från min fick utan att han såg det, man får nämligen inte ha godis eller leksak på sig enligt internationella regler. Dumt nog hade jag med en pipleksak och den råkade pipa till när den var bakom Trubbel men jag trodde inte att han skulle bry sig om det… det visade det sig senare att han VISST gjorde! 😉

In på plan var han lite disträ men vi ställde upp och körde igång. Han skenade redan i början av programmet och sen kändes det som om jag var en cowboy som försökte fånga in en vildhäst! Han var konstant nästan ur hand och först när vi kom till partiet där han skulle springa och runda paraplyerna förstod jag varför: han stack nämligen ut mot Memea och tänkte hämta sin pipleksak… det gick att få in honom igen (planen var ju 40 meter lång) men särskilt snyggt var det inte!

Jag har aldrig fått honom att funka särskilt bra på externbelöning så jag har helt enkelt undvikit det, klantigt!

Med svetten rinnande från pannan kunde jag inte låta bli att känna mig lite besviken när vi gick av plan, jag vet ju att vi kan bättre både Trub och jag!

Desto roligare att det gick så mkt bättre för våra lagkompisar! Mickan och border terriern Rut slog sig in i finalfältet och slutade på 8:e plats totalt!!! Tillsammans med Linnéa & aussien Zolo samt Carina & bc’n Pop fixade de tom en fjärdeplats åt Sverige i lag!!! 😀 😀 😀 Bara några ynka poäng från Belgien som tog bronset.

Överlägset bästa nationer var tjeckerna och ryssarna! Tjeckerna har roliga program och fantastiska utföranden om än inte helt anpassade till musiken emellanåt medan ryssarna överlag har grym tajming till musik! Efter första dagen ledde faktiskt Vanda med sin chihuahua och låg på andra plats med sin aussie!!!

På söndagen packade vi klart bilen och åkte för att heja på Mickan & Rut som skulle tävla i finalen!

HtM-finalen var en seg historia, de allra flesta ekipage kändes trötta både förare och hundar. Finskans program var plattare i finalen så de fick nöja sig med silver, guldet gick till fransmannen Thierry Thomas med sin bc Ubaq!

Mickan och Rut fick starta först i freestyle-finalen och de gjorde fantastiskt bra ifrån sig, så bra att de faktiskt klättrade en placering från 9:e till 8:e plats totalt! Fast det fick vi inte veta förrän nästan en vecka senare… som sagt organisationsmässigt var det väldigt kaotiskt. Att tävlingarna flöt på så bra berodde enbart på erfarna domare och tävlande. Mest synd om domarna som inte ens hade fått några inplanerade pauser i bedömningen… de fick bryta själva för toalettpaus en gång. 😉

Vann freestyle-VM gjorde regerande världsmästaren fransmannen Thierry med sin fantastiska bc Ubaq. Silver OCH brons gick till tjeckiska Vanda med chihuahuan som 2:a och aussien som 3:a, vad säger man?! Världsklass! 😀

Ett fantastiskt äventyr vi fått vara med om! Vi vill passa på och tacka alla som hållit tummar och hejat på oss hemifrån Sverige, extra stort tack till Mamma & Janne som kom ner till Salzburg för att titta på oss på plats och som dessutom hjälpt till och sponsrat vår VM-resa.

Ett jättestort tack till våra VM-sponsorer för att ni trodde på oss: Motala Djurklinik, Motala Brukshundklubb och Linköpings Hundungdom!

”The Hiiiiiiills are aliiiiiiive…” Foto: M.Neiglick